Gösta Rehn föddes den 14 februari 1913. Han studerade nationalekonomi vid Stockholms högskola (nuvarande Stockholms universitet) under 1930-talet och deltog redan då aktivt i samhällsdebatten.  Han var verksam vid LO:s utredningsenhet 1943–59, avdelningschef i finansdepartementet 1959–62, chef för OECD:s avdelning för arbetsmarknads- och sociala frågor i Paris 1962–73, professor i arbetsmarknadspolitik vid Institutet för social forskning 1974–79 och fortsatte att var aktiv på SOFI i många år även efter sin pensionering. Han avled den 1 december 1996.

Gösta Rehn bidrog till debatten om flexibilitet i arbetstider under flera decennier. Från 1940-talet och framåt lade han fram förslag i syfte att öka den enskildes möjligheter att variera arbetstidsuttaget över året och livscykeln, bl.a. genom att variera semesterperiodens längd beroende på konjunkturläge och genom ledighet för studier.

Han var verksam vid LO under 1940- och 1950-talen som idégivare och utredare. Under den tiden formulerade och utvecklade han tillsammans med Rudolf Meidner den s.k. Rehn-Meidnerska modellen (en inflationsbekämpande konjunkturpolitik, en solidarisk lönepolitik och en aktiv arbetsmarknadspolitik).

Därefter var han efter en period vid Finansdepartementet chef för OECD:s arbetsmarknadsenhet 1962-73. Där förde han vidare idéerna om att med hjälp av en aktiv arbetsmarknadspolitik förena full sysselsättning och ett stabilt penningvärde.
När Institutet för social forskning (SOFI) bildades för att aktivera forskningen om arbetsmarknadspolitik och socialpolitik såg han det som ett nytt spännande arbetsfält och sökte och fick professuren i arbetsmarknadspolitik och blev också föreståndare för institutet. Formellt var han bara verksam på SOFI i fem år, från 1974 fram till sin pensionering 1979. I praktiken var han fullt verksam vid institutet ända fram till några år innan han avled i december 1996.

Under sin tid vid institutet arbetade Gösta Rehn vidare på att utveckla metoder för att lösa dilemmat mellan full sysselsättning och stabilt penningvärde. Han förde fram idéer om bland annat marginella expansionsstöd. Han förespråkade en politik som gör det billigare för företagen att anställa fler (marginella sysselsättningsstöd) eller att expandera (marginella expansionsstöd). Rehns förslag på detta område bidrog sannolikt till införandet av sysselsättningssubventioner under 1980- och 90-talens lågkonjunkturer.

Arbetsmarknaden skulle ordnas så att den gav trygghet, men det skulle inte vara i stagnation. Gösta Rehn framförde förslag om hur man skulle kunna öka flexibiliteten och valfriheten på arbetsmarknaden. Han ville skapa en "vingarnas trygghet" genom att öppna alternativ. Ingen skulle vara tvungen att stanna på en viss arbetsplats på grund av bristande alternativ.

På SOFI arbetade Gösta Rehn under långa dagar och inte sällan nätter – vardagar och helgdagar lika. Han kombinerade djärva teoretiska idéer med förslag på praktiska tillämpningar inom arbetsmarknads- och samhällspolitik i ständig kontakt med omvärlden för att driva på för en förnuftigare politik. Med sina kolleger på institutet förde han ständiga diskussioner om utformningen av olika förslag – angelägen om att få kritik för att kunna skärpa sina argument.

Besviken blev han ibland på sina partifränder i riksdag och regering när han möttes av oförståelse. Men motståndet födde alltid en ökad energi för att pedagogiskt kunna föra ut sina idéer. Gösta Rehn var den stora idégivaren och den aldrig tröttnande pedagogen i den svenska debatten. Hans röst saknas i den svenska samhällsdebatten.

Full sysselsättning utan inflation (1988) innehåller en utförlig presentation av Gösta Rehns liv och idéer och ett urval av hans artiklar.

Läs minnesorden i Dagens Nyheter till Gösta Rehn