LNU-projektet har rönt både inhemsk och internationell uppmärksamhet och haft stor betydelse inom forskningsvärlden och för samhällsdebatten. Nedan följer en kortfattad historik av LNU-projektets historik, relevans och innehåll. För en mer detaljerad beskrivning hänvisas till boken Ojämlikhetens dimensioner (Evertsson & Magnusson [red]. 2014. Stockholm: Liber) som, utöver studier med data från senaste LNU (2010), också innefattar ett kapitel om LNU-projektets historia.

Vill du använda dig av data från LNU-undersökningarna? Ansök här

LNU-projektet. År 1968 genomfördes på låginkomstutredningens initiativ den första levnadsnivåundersökningen, en undersökning som blivit stilbildande. Såväl i den löpande svenska statistikproduktionen genom SCB:s ULF-undersökningar, som i andra länder har undersökningar etablerats som bygger på LNU:s koncept. Grunden är att ett riksrepresentativt urval (var tusende) av den vuxna svenska befolkningen (18-75 år undersökningsåren 1991, 2000 och 2010 och 15-75 år undersökningsåren 1968, 1974 och 1981) intervjuas om sina faktiska levnadsförhållanden inom en rad områden som är centrala för människors liv, t.ex. familj, hälsa, utbildning, ekonomi, fritid, boende, politiskt deltagande och sysselsättning/arbetsförhållanden. Detta betyder att ungefär 6 500–7 300 personer har funnits med i urvalsramen vid varje undersökningstillfälle. Svarsfrekvensen har varierat mellan 90,8 procent år 1968 och 72,0 procent år 2010 (61,5 procent om ett särskilt kortformulär inte inkluderas). År 1974 och 1981 ställde Riksdagen medel till förfogande för ytterligare två levnadsnivåundersökningar. År 1991 genomfördes återigen en replikation, då finansierad av åtta olika forskningsråd. Vid alla dessa tidpunkter har i huvudsak samma frågor om levnadsvillkor ställts men i LNU 1991 skedde en metodutveckling med ett inslag av fler frågor av retrospektiv natur (om intervjupersonernas utbildningar, sysselsättningar och sammanboenden genom åren). Dessutom utfördes en intervjuundersökning med de högsta cheferna på de arbetsplatser där intervjupersonerna i LNU 1991 var anställda (se APU). Se även LNU 1968-1991.

År 2000 genomfördes en ny levnadsnivåundersökning (LNU 2000). Den finansierades av Vetenskapsrådet (VR) och Forskningsrådet för Arbetsliv och Socialvetenskap (FAS) via deras gemensamma kommitté för longitudinell forskning. Kopplat till denna LNU gjordes också en separat studie av barn och ungdomar (10-18 år) som bodde i samma hushåll som intervjupersonen i LNU (se Barn-LNU) och om respondenten var gift eller samboende så delades en postenkät ut till partnern (Partner-LNU 2000). Även denna gång genomfördes en Arbetsplatsundersökning (APU). LNU 2010 finansierades av Riksbankens jubileumsfond (RJ) och VR och innebar att LNU genomförts under sex decennier i obruten följd. I LNU 2010 ingick, utöver huvudundersökningen, återigen Partner-LNU (2010) och Barn-LNU (2010). Dessutom intervjuades de barn som år 2000 ingick i urvalet till Barn-LNU – men nu som vuxna (Yngre-LNU). Till undersökningen kopplades också en kortare enkät med frågor om personlighet. LNU 2010 var den första våg av undersökningen som genomfördes med ett digitalt formulär.

Andelen utlandsfödda i urvalet till LNU har länge varit för litet för att det ska vara möjligt att genomföra tillförlitliga separata analyser om utlandsföddas levnadsförhållanden, därför genomfördes i anslutning till LNU 2010 en fristående undersökning med ett representativt urval av utlandsfödda samt deras barn (se LNU-UFB). Eftersom frågorna är desamma i LNU-UFB som i vanliga LNU ger denna undersökning ökade möjligheter att jämföra utlandsföddas levnadsförhållanden med inföddas.

LNU-deltagare som överstigit åldern 75 år och inte längre ingår i urvalsramen, deltar istället i Undersökningen om äldres levnadsvillkor (SWEOLD), där undersökningar genomförts åren 1992, 2002, 2004, 2011 och 2014.

Panelansatsen i LNU-projektet gör att vi har större möjligheter att svara på centrala frågor om människors levnadsnivå. Bara genom att följa enskilda individer över tid kan man avgöra t.ex. uppväxtvillkorens betydelse för senare livsvillkor, vilken betydelse arbetsförhållanden har för människors hälsa senare i livet, vilka konsekvenser förändrade familjeförhållanden har eller vad vuxenutbildning betyder för vilket arbete man får. I de fall de intervjuade samtyckt har intervjuerna i levnadsnivåmaterialet kompletterats med registeruppgifter om bland annat inkomster. Den därigenom skapade databasen har möjliggjort omfattande beskrivningar och analyser av välfärden i Sverige från sent 1960-tal fram till tidigt 2010-tal, bland annat av hur välfärden utvecklats för män och kvinnor, hur den fördelas mellan olika ålders- och socialgrupper, familjetyper och mellan boende i olika ortstyper. Resultaten har publicerats i drygt sextio avhandlingar, ett stort antal rapporter och hundratals publicerade artiklar, främst, men långt ifrån enbart, skrivna av forskare knutna till Institutet för social forskning (SOFI), som sedan 1972 haft ansvaret för LNU. Från 1991 och framåt ingår även frågor om vad som hänt mellan de olika undersökningstillfällena med datum för viktiga skeenden såsom sammanboenden och byte av arbetsplats, vilket ger ännu större möjligheter att följa individuella livsförlopp. Resultaten har blivit uppmärksammade i Sverige, där de fungerat som ett kunskapsunderlag i den politiska debatten. Undersökningsresultaten har också kommit att spela en viktig roll för många politiska beslut, bland annat rörande pensionsåldern, arbetsmarknadspolitik, arbetsmiljölagstiftning och vuxenutbildning.

Den svenska välfärdsforskningen har väckt stort intresse i det internationella forskarsamhället. Så skriver t ex den tidigare presidenten för Finlands Akademi, professor Erik Allardt, att "svensk samhällsforskning har i levnadsnivåundersökningarna och deras replikering så att säga gjort en inmutning på den internationella marknaden" och professor Aage Sørensen har beskrivit levnadsnivåundersökningen som det "viktigaste svenska bidraget till internationell socialvetenskap sedan Gunnar Myrdal".